Äntligen hemma

Ja, som sagt i söndags kväll åkte jag in till sjukhuset.
Måndags skedde operationen, gick bra och allt har rullat på bra. Så nu är jag äntligen hemma, känns bra att få sitta i min säng, med mitt eget täcke.

Smärtor ? Oh, ja. Vissa stunder har varit enorma så har varit svårt att hålla tårarna borta men äter piller mot smärtorna så hoppas att det ska hjälpa något.

Kan knappt beskriva dagen igår.
Först dyker mamma upp på sjukhuset, blir så glad att jag gråter. Jag har verkligen världens bästa mamma. En stund senare kommer Jonas och de sitter där tillsammans. Båda kände av "sjukhus-rädslan" och mådde lite dåligt så mamma gav sig av vid fem medans Jonas tvingades pinas med mig. Han stannade ända till klockan nio för min skull. Helt obeskrivligt, höll min hand, kysste mig och torkade bort tårarna som föll ner för mina kinder. Du är verkligen världens vackraste människa. Jag älskar dig så enormt mycket och hade aldrig orkat egenom detta utan dig.

Fick reda på av mammis i bilen hem att hon hade gjrot samma operation för ett visst antal år sedan och hon förstod min smärta. Bland det värsta var att ta bort "dränena" två rör som gick in i kroppen för att få bort överflödigt blod mm. Skrek av smärta. Skönt att man kan dela detta med mamma, som förstår på riktigt.

Är oerhört tacksam för allas stöd.