Nattankar.

Kan verkligen inte somna. Försökt i ca en timma nu och kommer bara på samma tankar om och om igen. Det gör mig nästan gråtfärdig när jag tänker tillbaka på tiden. .

Skriva av sig.
Jag vet egentligen inte vad jag vill skriva utan låter bara känslorna komma. Jag borde egentligen vara glad, lycklig över att slippa alla smärtor. Jag hade aldrig gjort det utan din hjälp, alla vänners hjälp. På något sätt så sitter man ända missnöjd över varför man egentligen gjorde det hela. Kan inte beskriva mina känslor över det hela. Det finns mycket man vill här i världen. Jag ville det, jag ångrar det inte, men man vill väl ändå att allt ska vara perfekt.

Det viktigaste är att jag har dig, att du finns här för min skull. Att du älskar mig för den jag är! Jag kan inte sluta tänka på tiden du fanns där, när du höll min hand, vi grät, vi kramades. Det finns bara du. Den stunden var den vackraste stunden i mitt liv. Jag älskar dig.